Två ansikten

Läser i en intervju att Anja Pärson pratar om att hon har "två ansikten". Ett, som hon plockar fram när det rör hennes idrottsutövande. En ganska självsäker, trygg och proffisionell fasad. Där vet hon vad hon ska säja. Där hon i media kan analysera sitt senaste åk, träning osv. Men hon beskriver att hon ofta levt i en kokong, där hon i långa perioder bara umgåtts med likasinnade och mycket prat har kretsat runt hennes idrottskarriär, skidåkning i allmänhet etc. Men det finns en annan sida, ett annat ansikte. Ett inte lika säkert, när man t.ex. vid middagar börjar prata politik och hon inte vet vad hon ska säja. Då kan hon inte plocka fram sitt proffsiga media-ansikte. Just det där förstår jag. Hon, liksom många andra kändisar är otroligt tränade att säja rätt, vara pålästa och visa sej självsäkra inför TV/Radio, att det nästan låter som om dom läser utantill från ett manus. Något som Herr Stenmark inte gjorde, på sin tid. Han bara stog där, och visste knappt vad han skulle säga. Kanske var likabra det.