Pratade ikväll med en gammal kompis i telefon. Hon nämnde något om sin väninna som i många år haft problem med sina "deformerade" fötter, som hon uttryckte sig.....- men nu har hon blivit tvungen att gå till en läkare med sina fötter...
Jag var trött ikväll faktiskt, och svarade henne inte med en gång, utan vände istället tanklöst på frågan:
- Var det inte tvärtom då???
-....vad? Nej alltså hon blev väl tvungen till slut...
- Nej, men jag menar: Var det inte fötterna som gick till läkaren med "henne"?
Min kompis förstod inte det "roliga" i detta märkte jag. Men det gjorde jag - så jag fick mig själv en skrattsalva. Som sagt jag var TRÖTT...
Men så här i efterhand så tycker jag det inte alls var en rolig fråga. Det klart det var hennes fötter som tog henne till läkaren. Ett par fötter kan ju inte prata med en läkare om problemen, utan måste ha med ett huvud också där en mun är placerad. Som kan konversera med en doktor. Och kan man säga att hon gick till läkaren "med sina fötter"? Det är ju en förutsättning när man går, att man använder fötterna.
Man kan t.ex. gå till urmakaren med sin klocka. Men man kan åxå gå till urmakaren UTAN sin klocka. Man kan t.ex. ha glömt den. Men man kan inte gå till fotdoktorn utan fötter. Äsch...jag e fortfarande trött märker jag. Godnatt!
