Ibland undrar jag om jag inte skulle blitt en bonnjävel, istället. Gillar att vara ute, å tycker om att hugga i. Faktiskt. Desto äldre jag blitt, ju mer har jag insett att det sällan finns nåt dåligt väder. Däremot bra kläder. Har aldrig tyckt att hästskit luktar illa. Tvärtom. En liten bonnmora att ha breve sej - som ropar genom fönstret att 11 kaffet e färdigt. Bara att ställa från sig grepen å knalla in. Vad är det egentligen - att sitta ensam i en staplad låda i stan? Är det nåt liv? Vet inte ens vilka mina grannar är. Och om man stöter på dom nån gång så tackar dom knappt när man håller upp dörren för dom. Det enda som frekvent tar sig in i min lägenhet från utsidan, är en trave reklamblad varje måndag. Och otäcka spindlar. Vad hjälper det att ha 500.000 storstadsbor omkring sej - när ens lägenhet ser exakt likadan ut när man kommer hem, som när man lämnar den? Dag efter dag - år efter år. Nej fan, några rejäla svin, ett par kossor, fågelsång, några katter, en hund, en fet bonnmora + några ungar som sällskap - de hade varit livet det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar