Den första Maccan var den godaste för mej. Efter att jag lämnat min "barndoms Beatles", för några år av annan musik, så minns jag att jag och en kompis åkte upp och besökte en annan kompis, som bodde i Strömmensberg, hemma hos sina föräldrar. Detta var nog runt 76-77, då jag hade började lyssna på dom igen. Vi satt i hans lilla rum och han plockade fram några LP och då bland annat denna.- Detta e Pauls första soloskiva - efter Beatles, sa han.
- Jasså? (jag hade inte ens reflekterat vad PM hade gjort tiden efter)
Han satte på den o jag lyssnade. Han förklarade att den tydligen var inspelad hemma av PM själv. Jag blev imponerad. Av enkelheten, lekfullheten, melodierna, låtarna. Det avskalade - en oslipad diamant. Det lät "nästan" som Beatles - men ändå inte. Man kan tycka vad man vill om den skivan och avfärda den som en bagatell (tror jag PM själv har gjort har jag hört) Men för mej är den genialisk på många plan, än idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar