Snygghet

En del var fula då - men blivit vackra idag. En del var fula då - och är fulare idag.

Lightscribe

Ny brännare idag. En extern Samsung. Finessen med den var att den stödjer "lightscribe". Speciella cd-r för 9 spänn stycket. Resultatet ser ni ovan. Inte så upphetsande faktiskt, det tar 20 minuter för den att skriva text och bild - och i verkligheten ser det faktiskt ganska blekt och svagt ut. Har mörkat bilden lite med kontrast.

2 minuters tystnad

Nu när jag ändå är inne på Beatles och samlandet. Av alla bootleg på vinyl jag köpt - så är nu denna den roligaste, vansinnigaste och dummaste. Bakgrunden är: John & Yokos första solo skiva hette Two Virgins (där dom står nakna på omslaget). Inte mycket till musik utan avantgard - prat, skrik, oljud. Den andra hette Life With Lions, och visar Yoko Ono i en sjukhussäng (missfall) och John sittande brevid. Inte mycke musik på den plattan heller. Bakgrundsprat, radioljud, Yoko Ono-skrik och John när han sitter och har rundgång med sin gitarr (jag har inte lyckats lyssna igenom någon av dom 2). Iallafall så finns det ett spår som heter Two Minutes Silence (tillängnat barnet). Två minuter tystnad m.a.o. Denna bootleg singel hittade jag nånstans - minns inte var. Originalversionen, och på baksidan - 2 olika mixar (remix & demo)!!!! Bara tanken av att pressa upp en sån singel är ju både vågat och hur bra som helst!!! Hahaha!

En go Macca

Den första Maccan var den godaste för mej. Efter att jag lämnat min "barndoms Beatles", för några år av annan musik, så minns jag att jag och en kompis åkte upp och besökte en annan kompis, som bodde i Strömmensberg, hemma hos sina föräldrar. Detta var nog runt 76-77, då jag hade började lyssna på dom igen. Vi satt i hans lilla rum och han plockade fram några LP och då bland annat denna.
- Detta e Pauls första soloskiva - efter Beatles, sa han.
- Jasså? (jag hade inte ens reflekterat vad PM hade gjort tiden efter)
Han satte på den o jag lyssnade. Han förklarade att den tydligen var inspelad hemma av PM själv. Jag blev imponerad. Av enkelheten, lekfullheten, melodierna, låtarna. Det avskalade - en oslipad diamant. Det lät "nästan" som Beatles - men ändå inte. Man kan tycka vad man vill om den skivan och avfärda den som en bagatell (tror jag PM själv har gjort har jag hört) Men för mej är den genialisk på många plan, än idag.

Fälld av fällan

En födelsedag för många år sedan, så knackade det på min dörr. Utanför stod en liten diffus person, som sträckte fram ett litet paket - samtidigt som jag hörde ett svagt "Grattis". Personen rusade sedan snabbt nerför trapporna och jag hann inte säja tack, än mindre fråga vem han var, eller vad det kom ifrån. Jag stängde dörren och ställde paketet på köksbordet. Tittade lite avvaktande på det, men beslöt mej för att öppna det. I den lilla lådan låg något som såg ut som en råttfälla, bifogat med en lapp. Jag läste: "VARNING - KOMPISFÄLLA, detoneras på egen risk". Vaddå kompisfälla? Vad är det för trams? Skulle det vara något negativt? Snarare något bra! Garanterat vänner för resten av livet, kanske? Det är ju aldrig fel, tänkte jag och plockade fram en penna ur min bröstficka. Petade lite och....PANG!!! Hihi! Sedan hände inte så mycket mer. Jag såg nog mest förvånad ut. Vad i allsin dar betydde detta? Jag lade undan "fällan" och tänkte inte så mycket på det. Nu så här efteråt, så kan jag kanske tro att den var mer avgörande än jag då anade. Jag vet inte vad den symboliserade, men vänner har jag ju alltid idag. Så det var nog det som var meningen, antar jag.

Ingen bondtur

Ibland undrar jag om jag inte skulle blitt en bonnjävel, istället. Gillar att vara ute, å tycker om att hugga i. Faktiskt. Desto äldre jag blitt, ju mer har jag insett att det sällan finns nåt dåligt väder. Däremot bra kläder. Har aldrig tyckt att hästskit luktar illa. Tvärtom. En liten bonnmora att ha breve sej - som ropar genom fönstret att 11 kaffet e färdigt. Bara att ställa från sig grepen å knalla in. Vad är det egentligen - att sitta ensam i en staplad låda i stan? Är det nåt liv? Vet inte ens vilka mina grannar är. Och om man stöter på dom nån gång så tackar dom knappt när man håller upp dörren för dom. Det enda som frekvent tar sig in i min lägenhet från utsidan, är en trave reklamblad varje måndag. Och otäcka spindlar. Vad hjälper det att ha 500.000 storstadsbor omkring sej - när ens lägenhet ser exakt likadan ut när man kommer hem, som när man lämnar den? Dag efter dag - år efter år. Nej fan, några rejäla svin, ett par kossor, fågelsång, några katter, en hund, en fet bonnmora + några ungar som sällskap - de hade varit livet det!

Beat-tydelsefullt band

Helt klart ett betydelsefullt band för mig, när jag kikar lite i backspegeln: The Beatles. Jag var uppväxt med knastriga singlar & EP. Den enda LP:n vi hade var Abbey Road. Den köpte min storebror. Fast det var inte meningen - vad jag kan minnas. Egentligen skulle han åka ner till stan för att köpa en annan LP, som vi hade tappat bort, eller lånat ut och inte fått tillbaka. Och jag tror det var Johnny Cash - San Quintin eller möjligtvis Creedence - Willy and The Poor Boys. Men hem kommer han alltså med Beatles, Abbey Road. Besviken blev jag, men efter några lyssningar med våran plastgrammofon, så "växte den". Beatles fanns som sagt i blodet eller modersmjölken hos mig. Första singeln "She Loves You", kom 1963, och jag minns att det var en tjej (dagmamma) som köpte den till oss. Har ett svagt minne att jag och min bror sitter vid köksbordet och äter, och "slarvar" med nån mjölkflaska i glas (kanske var det modersmjölken?). - Om ni inte e snälla, så köper jag inte den skivan till er imorgon, säjer den unga tjejen i sin sextiotalsfrisyr. Tror hon hette Siw. Iallafall så fick vi skivan, å vi spelade den jämt. Beatles släppte ju en hel del vid den här tiden, så singlar å EP kom i en strid ström. Efter några år så kom ju andra band in på scenen (Deep Purple, Uriah Heep, Status Quo etc) o Beatles förpassades ut. 1977-78 så jobbade jag i butik och som muzak-musik i högtalarsystemet, så gick ett band dagarna i enda. Instrumentallåtar med just The Beatles. Minns att jag inte reflekterade speciellt i början men kände väl igen några melodier. Till slut gick det upp för mej att ALLA låtar som ingick i den där bandslingan, var Beatles! Plötsligt en dag så fick jag för mig att kolla in dom lite närmare. Vad som fanns på LP-skiva. Jag inhandlade allt jag kom över och från den dagen - existerade inte några andra band för mig. En gammal kompis hade hört att jag hade dom flesta LP o singlar, och tog kontakt med mej. Han hade mycket själv, och han var snäppet "värre" än mig när det gäller att "samla". Under några år så hade vi Beatles gemensamt och vi köpte, lyssnade, jämförde o analyserade. Resorna gick till London för div inköp, men även för besök av "historiska" platser. 1994 började jag kunna släppa lite på "manin". Beatles är inte längre "livsnödvändigt" - men kommar alltid att finnas i mitt blodomlopp.

En skön tid

Idag gick jag från Majorna till Rosenlund, fram o tillbaka (deklaration). På hemvägen gick jag längs hamnen. Runt Järntorget hade det börjat samlas folk, för demonstration. När jag passerat Stenas terminal och under en viadukt, så stannade jag till på gångbanan. Ljusgröna blad på björkarna och gräset var starkt grönt. Tjusig kontrast till dom illgula små solarna, som kallas maskrosor. När jag stått där i en halv minut, så insåg jag att just denna tiden, är nog den jag gillar allra bäst. Innan allt hunnit spricka ut helt. Det påminner åxå om skolavslutningen när man var mindre. Och det var väl bara positivt med det. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle, 17 maj 2005. Men våren hade kommit lika långt då.