En GOD jul me Rödskäggen

För 13 år sedan så var jag ibland hemma hos en kompis som i tid o otid plockade fram ett "visst" kassettband som han spelade. Ofta. En LP han lånat hem från en kompis och kopierat. ZZ Top influerad "festrock". Trummaskiner o rockman-gitarrer så det stog härliga till. Lite "billigt", men ösigt. Och det passade utmärkt för att höja stämningen en aning. Och jag började faktiskt digga detta. Bandet kopierade jag till kassett. Ville dock ha skivan - men inga affärer verkade ta in den. Minns att jag som hastigast såg en skymt av den på Skivhugget nångång, men köpte den inte. Åren gick och Internet kom - och jag sökte vidare. Lyckades ladda ner merparten av låtarna med ett fildelarprogram - men dom va inspelade från knastrig vinyl och min gamla kassett lät bättre. Men den hade jag inte kvar. Det hade inte kompisen heller. Strax innan jul 2005 så sökte jag åter på namnet Redbeards på nätet. Bara försäljning av deras vinyl till begagnatpris. Lyckades se att den fanns utgiven på cd - men förmodligen utgången för 100 år sen. Till slut fick jag en svensk träff och hamnade på en sida där man lagt ut sin skivsamling (minns inte sidans namn). EN kille hade den tydligen. Hittade åxa en mailadress. Jag skrev - och undrade om han hade kvar den och att jag hade letat länge. Skulle han kunna bränna en kopia? För en liten summa? Svar fick jag och han lovade dra en kopia. 4 dagar senare damp den ner i min brevlåda - med en liten notis: Varsågod - och God Jul! Jag tror nu på tomten!

Herr Gårman

Att kunna gå utan hinder är en välsignelse - och det kan jag. Än så länge. I nästan alla väder. Är nu inne i en gående period. Tack vare min stegräknare förmodar jag. Går inte bara från punkt A till B. Utan från A till A. Ett varv - långt eller kort. Undrar hur länge jag ska va på gång? Tja, alla dagar är inte lika "självgående". När motivationen krymper. För det gör den ju ibland. Men att gå kan få mig att rensa huvudet. Eller inte tänka på någonting. Det är frigörande.

Klara skivan

Att få spela in en egen skiva, var för mig länge något jag alltid ville göra. Men dyrt var (är) det. Om man nu inte pressade upp 1000 ex och lyckade sälja allihop för 25 kr/st. Då hade ju det gått ihop. För något annat än att bekosta saker o ting själv, det fanns ju inte. Idag är saker o ting lite lättare om man vill göra sig hörd. Men trots alla fördelar med det digitala formatet - så kommer jag aldrig att glömma mina gamla drömmar om att få graveras in på en bit plast. Det var bara något som dom flesta amatörmusiker i mina kretsar hade gjort. " - Vi gjorde väl en singel nångång för några år sen...!" Så lät det oftast. Då! Men så låter det inte idag. Man funderade väl i många år hur man skulle hamna där? Vilka av mina spelkompisar skulle vara med? Och vilken av alla konstellationer man varit med - skulle göra den? Och förresten - tänk va många uttyck som försvann i samband med att cd & cd-r kom in i bilden: Rumble, svaj, drop-out, brus, bandtrassel, knaster & sprak, anti-skating, nåltryck etc, etc....!

Äta sin kaka

Någon som testat att äta en kaka - men ändå ha den kvar? Jag har gjort det och det funkar verkligen. Det pratas ju så mycket om att det inte går - att man måste välja. Att man inte kan svälja något å ändå behålla det. I realiteten en omöjlighet. Jag lade en kaka på bordet, gick länge runt den. Väntade in rätt ögonblick och närmade mig som en katt smyger på en mus. Jag tänkte att om jag är snabb - så kanske det går. Så snabb att inte kakan märker att den försvinner in i min mun. I en kvart så kröp jag allt närmre den. När jag var 30 cm ifrån den - så vände jag blicken åt ett annat håll, liksom för att leda bort uppmärksamheten. Sedan - SWISCH!!!! - så greppade jag den och tryckte in den i munnen. I hastigheten så glömde jag tyvärr att svälja, så hälften av smulorna ramlade ner i svalget, och resten i luftstrupen. Men ner kom den. Jag var nöjd - för den var god. Men tyvärr borta. Jag var inte tillräckligt snabb. Efter en minut - så började det klia och riva i halsen. Jag började hosta och efter 5:e hostattacken så flög en stor spya innehållande kakan i pulvriserad form, ut på bordet. Tårarna rann på mej. Inte för att jag var ledsen - för det var jag inte. Jag hade ju ätit hela kakan - men ändå fanns den kvar. Slurp!

En Fizz i rymden

Mobilen till vänster, var min första. Inköptes hösten 1996. En Philips Fizz. Stor, med utdragbar antenn. Fick med nån slags garanti minns jag. Att om den pajade så skulle ja få en reservdel eller utbytbar del inom 24 tim. Displayen gick sönder, givetvis. Upp till bevis! Jag gick tillbaka med den till Siba, där den var inhandlad. Dom bad mej istället kontakta Philips. Det gjorde jag. På jobbet dagen efter, så fick jag ett telefonsamtal från en budfirma. Killen beklagade sig - för planet var försenat från Holland. Det stog på flygplatsen och kunde inte lyfta p.g.a. bla bla. Framför mig såg jag ett tomt flygplan på startfältet, med min lilla låda i. Hur skulle vi göra? - Kan vi leverera senare ikväll? frågade han. - Ja, fast då till en annan adress (inte jobbet utan hemmet). Ok han lovade mellan 21.00-22.00. Ungefär vid den tiden på kvällen, så ringer det på min dörr - och en kvinna kommer uppspringandes i trappuppgången. - Hej! Kan du hämta din mobil, jag har med en reservdel. - Ok! Hon packade upp sin låda och plockade fram en ny framsida med display och monterade på. Jag tackade och hon rusade iväg. Jag kände mej lite som en kung. Lite "viktig" faktiskt. Nästan 10 år senare, så köpte jag mobilen till höger. Det skulle vara världens minsta, 85 gram. Den låg i en ganska exklusiv svart liten låda och såg mysig ut. Gjord i Korea. Förmodligen en av världens sämsta mobiltelefoner. Använd 1 gång.

Mina vänner!

Mina vänner! Även en liten Outsider som undertecknad har vänner :-) Dom kommer om hösten. Dom första stötte jag på aug-sept 1994. Sedan har dom besökt min lägenhet frekvent. Alltid första veckan i sept. Konstigt. Vissa år så har dom varit två. Ex en i taket - och en på kylskåpsdörren. Har klarat mig dom senaste 2 åren, tror jag. Dom kommer förmodligen från badrummet. Och jag har oftast haft hjälp att få ut dom. Jag säjer att dom ska gå - men dom lyssnar inte. Så granne och vänner - har lyckats bättre. Den första var STOR och satt i handfatet. Den tog min far. Sedan har dom sprungit över mina golv. Jag har använt dammsugarmunstycke, släppt pärmar, böcker, gardinstänger och stövlar. Stampa ihjäl - har jag åxå gjort. Dom har kommit ut från sovrummet, sprungit in i sovrummet, suttit i hallen etc. En gång så satt jag vid datorn i mitt sovrum, då jag ser en stor 8-benare klättra över tröskeln och in under sängen. Iklädd kalsonger, t-shirt, boots och gardinstång - så gick jag till attack. Men av nån underlig anledning så "växte" kräket i mina ögon. Jag gick ut på uteplatsen. Kunde någon hjälpa till? Det kom förbi en något dragen man, men han svarade: - Nej grabben - den får du ta hand om själv. Nästa man med hund var mer hjälpsam. Men vi hittade ingen spindel. Inte hunden heller. Dagen efter så kom min "vän" fram. Jag kom in från trappuppgången och jag visste att han fanns gömd någonstans. Så fort jag öppnade dörren in till hallen, så stog han där. Jag tog mod - och hoppade jämfota. Min lilla vän somnade ögonblickligen - och det kunde även jag göra - den natten.

Drömmar

I nuvarande lägenhet har jag bott i drygt 14 år. Flyttade hit nov -92. Lägenheten innan denna, bodde jag från dec -83. Alltså 9 år. På bilderna är det min dotter. Ena bilden är från -84 och den andra från -86. Jag har under den senaste tiden drömt om att jag befunnit mig i just den gamla lägenheten. Inga drömmar om att jag bor där, utan att jag bara "kommit på" att jag har lägenheten kvar. Att jag glömt att säja upp kontraktet. Plötsligt befunnit mig i den. Lägenheten är i drömmen princip tom, bara ett fåtal möbler. Allt är dammigt och ganska smutsigt. Ungefär som att jag flyttade ut det mesta för 14 år sen, men glömt att städa den. Och uppenbarligen glömt att säja upp mitt kontrakt. Och lämna nyckeln. Jag förstår inte drömmen/drömmarna. Hade kanske begripit om dom handlade om när jag bodde där. Men en tom lägenhet? Ändå är det något spännande med det. Ett steg tillbaka. Att flytta är ju att lämna något (bra/dåligt) efter i mitt fall, nio år. Något definitivt - allt e borta. Andra bor där nu. Betyder drömmen att jag får en andra chans att återställa något jag glömt? När jag fick en chans att komma tillbaka och se om jag glömt något? Jag vet inte.